Det var främst Lugis utgrupperade försvarsspel i andra halvlek som avgjorde den i helgen tevesända hemmamatchen mot Skuru, tvåan mot trean i damernas elitserie i handboll. Skuru hade hela andra halvlek på sig att förändra sitt anfallsspel för att passa Lugiförsvaret mer illa, men man hittade ingen metod. Lugi kunde gå ifrån till en säker seger.
Lugis andra halvlek visar hur mycket fötterna betyder för ett bra försvarsspel. Alla Lugis försvarsspelare visade då fin rörelse men jag vill framför allt lyfta fram Anna Lagerqvists och Sabina Jacobsens följsamma och inläsande försvarsspel. Anna Lagerquist anser jag vara så bra att hon bör vara landslagsaktuell.
Experter som Tomas Axnér och Magnus Grahn pratar ofta om att försvararna måste få träff på motståndarna, smälla på dem, fläska eller banka på med flera saftiga uttryck. Men för Anna Lagerquist är det inte den metoden det handlar om. På lätta, snabba fötter smyger hon ut och fångar upp, låser, skyttarna. Det är en egenskap som till en del saknas i landslagets kompakta men ibland lite för otaggiga försvarsspel. För landslagets del var det också roligt att se att Anna Lagerquist dessutom utvecklat sitt anfallsspel på mittsexpositionen.
Anfallsmässigt var det annars Nathalie Hagmans spel på mittniopositionen i andra halvlek som blev avgörande. Frågan är om Lugitränaren Dragan Brljevic har råd att spela henne på högersex i fortsättningen, så kreativ som hon var som mittnia. Förutom egna luriga skott ställde hon ofta sina medspelare i bra lägen. Fortfarande kan hon i vissa situationer bli lite dröjande, nästan stillastående, med bollen, men med mera rutin på positionen kommer hon att hitta flytet även i dessa faser av spelet.
Om hon får fortsätta på mittnio kanske hon är en möjlig backup till Isabelle Gulldén i landslaget så småningom? Hennes teknik och kreativitet räcker i alla fall till för detta.
Etiketter: Anna Lagerquist, damhandboll, Lugi, Nathalie Hagman, Skuru
Sporten från sidan 
Lämna en kommentar